machwI’ (sitter och spelar på min tio år yngre syrras gamla GameBoy): Datorspelen var så dåliga när du var liten. Det gick ju inte ens att spara på dem.
jag: Nej, och du vet att när jag var liten fanns inte ens de där spelen, vi hade bara Donkey Kong.
machwI’ (tittar medlidande på mig): Och spelen var inte ens i färg.
jag: Det fanns inga datorer heller vet du.
machwI’ tittar på mig med något av chock i blicken och fortsätter tyst spela det gamla GameBoy-spelet.
Föräldrar är verkligen födda på stenåldern
Ut med det gamla…
Jag har fått för mig att jag och machwI’ ska byta rum. Eftersom vi bor i en tvåa innebär det att jag får ett sovrum med dörr, och att han får en del av vardagsrummet som jag ska försöka avskärma på något bra sätt. Eftersom han ändå helst vill hålla till i vardagsrummet med sina grejer, och min sömn varit väldigt lättstörd på sistone, tänkte jag att detta kunde vara en bra lösning för oss båda. Och det är ju himla skoj att planera möblering och sånt. Jag fick dessutom en hel del inspiration om hur jag vill ha det när jag kollade på Äntligen Hemma häromdagen. Det enda är att det känns som ett otroligt stort projekt… Vi ska båda kunna få in ganska många funktioner på liten yta, och det ska ju fortfarande vara mysigt, beboeligt och praktiskt. Nåja, jag försöker att ta det ett steg i taget, så idag har börjat med att lägga ut en annons på min säng på blocket.se (jag vill ha en bredare i mitt nya sovrum).
Plötsligt var det höst…
Oj, oj, oj vad seg jag varit på att skriva här på sistone. Skolan har dragit igång igen, sent men i 500 knyck, så sista två veckorna har koncentrerats på att komma in i att läsa kurslitteratur och skriva PM igen. Mycket trögt kan jag erkänna… Dock läser jag en intressant kurs denna termin, Specialpedagogik, så det gör ju det hela lite lättare iallafall. Känns verkligen matnyttigt och extremt viktigt. När jag tänker på alla elever i skolan idag som far illa pga att de inte klarar av de olika krav som ställs på dem så blir jag alldeles kall inombords. Det är ett mycket mycket stort ansvar man har som lärare, att inte tappa dessa barn. Eftersom detta är mitt sista år på lärarutbildningen känner jag hur verkligheten kommer allt närmare, och ibland blir jag riktigt nervös… Men så tänker jag på mina praktikperioder och hur roliga, utmanande och berikande de har varit, och så känns det bättre igen. Skolan kan vara en fantastisk plats och jag vill verkligen göra allt jag kan för att mina framtida elever skall få känna det så.
Jag har fyllt år också, och i samband med det startade jag ett nytt fotoprojekt: att fota en bild om dagen ända till min nästa födelsedag. Det ska bli spännande att se vad det blir för bilder i slutändan, vad jag väljer för något för att representera mitt 34:e år i livet. En del bilder kommer säkert hamna här också, men tanken är att göra ett fotoalbum.
Ikväll är det mahjongkväll. Det var länge sedan jag var på en nu och det ska bli mycket trevligt att gå ikväll och träffa alla igen. Så nu ska jag sticka ner till ICA-butiken och skaffa lite proviant innan spelet drar igång!! 
Första och sista
I år började machwI’ Ettan! Jag kan inte fatta hur fort det går. I veckan som gick fick jag hjälpa honom med hans första hemläxa. Det var en mycket speciell känsla. Och han gjorde den med glädje! Jag såg framför mig mysiga kvällar vid köksbordet när vi tillsammans skulle tackla de ev problem som uppstår. Det är fantastiskt att se denna entusiasm hos honom, skolan är verkligen spännande! Dessvärre visar väl erfarenheten på att hans positiva känslor förmodligen inte kommer hålla i sig… Både som förälder och blivande lärare är detta en mycket intressant och lärorik tid för mig. Vad är det som gör att skolan blir tråkig efterhand? Måste det vara så? Är det en naturlig utveckling av att något blir rutin? Eller går det att upprätthålla denna glädje som barnen känner inför sin första skoltid, sina första hemläxor?
Det ska bli så roligt att följa machwI’s utveckling. Tänk när han kan börja läsa och skriva. Vilka nya världar som kommer kunna öppna sig. Men jag hoppas att han ändå kommer låta mig läsa kvällsboken för honom. Det är en mysig stund på kvällen som jag inte vill förlora. Oh ja, detta år kommer bli fyllt av nya erfarenheter för oss båda.
Jag börjar mitt sista år på Lärarutbildningen i morgon. Denna termin blir det Specialpedagogik för hela slanten. Känns skönt att det snart är över. Även om jag trivs med att plugga så längtar jag tills jag har min egen klass att ta hand om. Det ska bli så kul att planera undervisning och hitta på roliga och stimulerande sätt för barnen att tillägna sig nya kunskaper. Men det känns naturligtvis riktigt nervöst också. För det är ju verkligen inte en helt lätt uppgift.
Den vackra St Basil/The beautiful St Basil
Här är min favoritbyggnad i Moskva; St Basils kyrka (på Röda Torget), byggd på senare delen av 1500-talet. Det sägs att Ivan den Förskräcklige tvingade arkitekten Postnik Yakovlev att få ögonen utstuckna, så att han aldrig skulle kunna bygga någonting lika vackert (eller vackrare) någonsin igen.
***
This is my absolute favourite building in Moscow; the church of St Basil (situated on the Red Square). It was built in the latter part of the 16th century. It is said that Ivan the Terrible had the architect Postnik Yakovlev blinded after he constructed this church, so he would never be able to build something as beautiful (or more beautiful) ever again.
