Behöver jag säga mer…? 
Inget hem, men en iPod…
Såg denna artikel på nätet alldeles nyss.
Ibland känns ”good will”-kulturen lite förfelad…
Snart är det jul igen
Jag läste detta blogginlägg om julen och skulle skriva en kommentar. Men jag blev så inspirerad så kommentaren blev ett eget blogginlägg istället…
Vad innebär julen? Vad är det egentligen vi firar och på vilket sätt?
Julen för mig har tyvärr blivit alldeles för mycket förknippad med stress, något som jag nu försöker rensa bort. Att ge (och få) julklappar är en ingrediens jag inte vill vara utan, för utan dem känns det lite tomt, men det allra viktigaste är ändå att ha en lugn och skön jul tillsammans med människor man tycker om och kan slappna av tillsammans med.
Det är intressant att fundera på vilka jultraditioner som är viktigast, och vad jag vill ge vidare till machwI’. Hans jular blir tyvärr lite konstiga, med tanke på att det är två familjer och tre släkter på vardera håll som vill fira. Eftersom jag själv fick mina julaftnar uppdelade när jag var liten (förmiddagen hos en släkt och eftermiddagen hos en annan) och så småningom vände mig mot det (var är lugnet???) är det något jag försöker undvika att machwI’ ska behöva uppleva. Så ett ställe per dag är modellen, och helst inte flera dagar efter varandra. Det innebär att hans julfirande blir utdraget på längre tid istället. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Men jag vill förmedla att julen inte borde vara stressig och att man får välja själv hur man vill fira.
Eftersom jag inte är kristen, så kan man ju tycka att jag inte borde fira jul överhuvudtaget. Men det är ändå en högtid som syns överallt och som man är uppväxt med, och som sådan skulle det kännas konstigt att inte fira den. Jag kan inte förklara det bättre än så. Julen är en del av året, precis som påsken, födelsedagar, Valborg osv. Att låta bli att uppmärksamma det skulle innebära att förneka något. Och att förneka leder till tomhet och frustration.
Så jag tänker fortsätta att fira jul, och jag fortsätter också i min strävan att hitta ett julfirande som känns rimligt, där samvaron och myset inte kommer i skymundan bakom stress och ”måsten”. Jag kommer också fortsätta ge julklappar (och hoppas att de som får dem minns dem året efter) för att glädjen i att hitta ”just det där som man vill ge till just honom/henne” är för stor för att vara utan.
