…blev det för machwI’ och mig i natt. Sent i går kväll vaknade jag av konstiga ljud utifrån toaletten, och ett svagt ”Mamma” från machwI’. Han hade mått illa. Minst sagt. Stackarn. Efter att jag tvättat bort det värsta fick han krypa ner i min säng. Han var så svag att han knappt kunde gå. 
Jag hade lite mer jobb att ta tag i… (jag tänker inte äckla er med detaljer), och när jag var klar med det var jag konstigt nog jättepigg, och kunde inte sova. Efter att ha tittat på video ett par timmar kröp jag ner till machwI’ och försökte somna. Vaknade ett tag senare av att machwI’ ville ha vatten. Jag tyckte att han kunde få prova att dricka litegrann, men försiktigt. Jag förstod ju att han var torr i halsen. Inte ens det gick. Illamående igen… När han sedan somnat om tog det lång tid för mig att somna. Jag låg på helspänn och undrade om/när han skulle må illa på nytt. *mammahormoner*
Så idag är vi hemma och tar det lugnt. Jag gick till kiosken och skaffade Coca Cola så fort den öppnade nu på morgonen så machwI’ har fått avslagen dylikt att dricka och verkar nu förhållandevis välmående. Han är t o m uppe och leker lite. Själv har jag bokat tvättstugan för att tvätta sängkläder och pyjamaser (det behövdes efter i natt om jag säger så). Håller nu tummarna för att han slipper må illa mer, men tror att vi blir hemma i morgon oxå för att kolla att det funkar att äta vanlig mat och så. Lika bra att vara på den säkra sidan innan han går till skolan igen. Tur att det är helg sedan, så att han får ett par extra dagar att konvalescera på.
