machwI’ har fyllt 8 år och bloggen fyller 1, så idag blir det tårta! HIPP, HIPP HURRA!!!!!!

machwI’ har fyllt 8 år och bloggen fyller 1, så idag blir det tårta! HIPP, HIPP HURRA!!!!!!

Hittade följande trailer på nätet idag, för den animerade långfilmen Clone Wars som kommer på bio i augusti.
http://www.starwars.com/video/view/000639.html
machwI’, hans kompis och jag kunde knappt se oss mätta på den korta scenen i slutet, när R2D2 flyr ifrån den exploderande byggnaden. Den är ju för söt, den lilla roboten
Behövde lite inspiration inför sommarledigheten och googlade på pysselbloggar idag. Hittade denna blog:
http://www.kortifokus.blogspot.com/
De har utmaningar flera dagar i veckan för de som gillar att scrappa kort. Verkar skoj!! Ska försöka vara med och delta.
I tre år försökte jag förtränga att jag skulle behöva skriva ett examensarbete innan min lärarutbildning var över. Att göra själva studien kändes intressant, men att skriva arbetet utifrån all akademisk formalia gjorde att det kändes oöverstigligt. Jag hade ju aldrig gjort en vetenskaplig studie tidigare – inte på den här nivån hur som helst. Nåväl… hur långt framåt i tiden det än kändes när jag påbörjade min utbildning, så var det ju oundvikligt att jag någon gång skulle komma fram till den tidpunkt när examensarbetet skulle göras, och det var nu i mars i år. Nu fanns det ingen återvändo – det var bara att bita ihop! Men inte kändes det ett dugg bättre av att vi fick reda på att just denna termin hade kraven ökat från att vara en C-uppsats till att vara en D-uppsats, på avancerad nivå. Detta hade kommit som ett krav från ”högre makter” och således inget som universitetet kunde rå över – trots att inte ens vår kursledare kunde tala om för oss exakt vad detta innebar… Oh yes!!! Nu skulle det alltså bli ännu svårare att göra ett godkänt arbete. Som att jag inte var tillräckligt nervös innan.
Tack vare min förutseende kurskompis Christina hade jag iallafall någon att skriva ihop med och ett ämne som vi båda tyckte kändes intressant: Demokrati i de tidigare åren. Vi tyckte också att vi hade ett någorlunda bra upplägg på vår studie och att vi hade kommit en bit på väg i tänket – ända till första handledningstillfället… Det visade sig att det var mycket vi inte tänkt på, och en mängd forskningsfrågor som vi inte tagit ställning till. Så här såg det ut under en ganska stor del av första månaden. Vi pendlade mellan en gnutta hopp och fullständig förtvivlan. Men med hjälp av våra eminenta handledare, de andra deltagarna i handledningsgruppen och olika underbara personer i vår närhet så utvecklades vår uppsats ständigt till det bättre. Vi stötte och blötte formuleringar och tankar och blev successivt mer och mer nöjda med våra utkast. Men… skulle den vara tillräckligt bra för att gå igenom den sista prövningen; ventileringen?? På ventileringsdagen var nerverna på helspänn och värre hann det bli eftersom vi skulle få försvara vår uppsats sist av alla. Oj, oj, oj… När gruppen innan oss började avsluta sin ventilering kände jag hur jag pendlade mellan att börja fnittra hysteriskt eller stortjuta. Jag bara hoppades att jag skulle kunna hålla mig lugn under vår ventilering. Och som genom ett trollslag blev jag alldeles lugn när jag satte mig framme vid ”försvarsbordet” och opponenterna började ställa sina frågor. Christina och jag svarade lugnt och sansat, och hade goda motiveringar till varför vi gjort som vi gjort. Visst fanns det ett par gånger när vi ställdes inför frågor som vi inte riktigt kunde svara på, men vad annat kunde vi då säga än att det var bra kommentarer och att vi inte tänkt på det under arbetets gång?! Jag menar, vi är ju faktiskt nybörjare på det här.
Från att ha trott att jag aldrig skulle kunna skriva ett examensarbete av tillräckligt god kvalitet nådde jag, tillsammans med Christina, förhoppningen om att vi skulle bli godkända, om än med kompletteringskrav. Detta var dessutom den vanligaste bedömningen så vitt vi förstod. Vi kände att blev det så, så skulle vi bli klart nöjda. Bara vi inte blev underkända. Men döm om vår förvåning när vi blir godkända – utan kompletteringskrav!!!!! Det var så fantastiskt, jag har inte fattat det än! Så, nu ska vi bara rätta några stavfel och sedan skicka in uppsatsen för registrering och så kan vi skicka efter vårt examensbevis om några veckor
Så härligt!!!!!!!!
(Detta arbete är också anledningen till att det varit så tyst här på bloggen på sistone. Jag har varit så uppfylld av skrivandet på uppsatsen att allt annat har fått ligga i träda.)