Jag tycker om att byta dörrkrans efter säsong (ett av mina godkända pyntställen, se mer här) och gjorde därför en höstkrans av olikfärgade filtbitar. Dessutom så är ju Halloween i faggorna, och det måste också firas. Pärlplattor är superroliga att lägga har jag insett igen på ”gamla” dar, så det fick bli såhär (och, ja, naturligtvis är spökena självlysande!):
Jag har nyligen börjat arbeta som förskollärare på en förskola med undervisningsinriktning. Det är riktigt spännande och utmanande att komma på hur man ska lägga upp aktiviteterna så att de tilltalar och ger något till de små ett- och tvååringarna. Dessutom har jag all möjlighet i världen att få mitt pysselbehov tillfredsställt (vilket har inneburit många timmars gratis arbetande på fritiden 
).
Före lunch varje dag har vi en sångsamling. För att öva turtagning och hålla spänningen uppe har vi en påse med olika saker i som barnen får ta nåt ur, en och en. Varje sak har en sång knutet till sig. Eftersom jag fick upp ögonen för amigurumis för inte så länge sen tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att testa att göra såna. Sagt och gjort; en helg = två amigurumis. Den allra första jag gjorde var en liten katt:
Därefter blev det ett lamm:
Jag har en mängd idéer till andra figurer, både virkade och sydda, t ex en bil, ett lok, en ekorre, en gubbe, en stjärna osv. osv.
Varannan vecka håller jag engelska”lektioner” för de äldre barnen (3-6 år). För att underlätta för dem att prata engelska skapade jag apan Ben Banana som kommer från England och således inte kan prata svenska. Barn av idag är ju inte såpass lättlurade att de inte fattar, och kommenterar, att det inte är en riktigt apa. Trots detta interagerar de gladeligen med honom och blir överlyckliga över det faktum att de ska få ta med honom hem över en helg och ta hand om honom 
Här är han med sin resväska (som han fyller med allehanda spännande saker till lektionerna):
(Ursäkta den trista bakgrunden. Detta var grunden till ett vykort jag gjorde där Ben Banana står mitt i London, med Big Ben, röda bussar och telefonkiosker i bakgrunden, så jag behövde en neutral bakgrund som var lätt att retuschera bort i Photoshop).
Trots mycket arbete och planering inför arbete, trötthet och annat har jag lyckats pyssla en del under den senaste tiden Inte alls så mycket som jag skulle önskat, men ett steg i taget.
Jag har upptäckt hur roligt det är att lägga pärlplattor – något som jag inte gjort sen lågstadiets fritidstid. Det är underbart att kunna slappna av med. Det går inte att vara superperfektionistisk eftersom upplösningen på bilderna blir så pass stor, så jag får öva på att lägga bort den sidan av mig med. Det behövs!
Det första jag gjorde var dessa kastrullunderlägg. De är lagda på fri hand efter bilder som jag har på en t-shirt.
Eftersom jag gillade att göra armvärmare, och machwI’ verkligen behövde något att skydda sina små händer med från den tillkommande kylan, gjorde jag dessa till honom. Lättare att ha på sig än vantar, men skyddar ändå.
I september fick jag möjlighet att vara med och färga ullgarn! Det har jag aldrig gjort så det var mycket spännande. Vi använde oss bl a av kochinill; de finurliga kaktuslössen som ger så fina röda nyanser, och lyckades få till ett riktigt läckert rosa garn.
Till och med färgbaden var en fröjd att se på:
