Den här veckan laddar jag för E-Type. 
Ska se honom ombord på Cinderella ikväll. E-Types musik gör mig riktigt riktigt glad, så den här veckan har varit oerhört bra. E-Type har funnits på musikspelaren både hemma och på bussen.
Här kommer ett axplock. Enjoy!!!
Det var länge sedan sist, men idag lyssnade jag på The Cure, och insåg, än en gång, hur bra de är. Den här låten och videon är en favorit. Kolla speciellt in katterna som dansar på pianot 
The Cure – Lovecats (1983)
Jag fortsätter med lite härlig nostalgi. Enjoy!!
Culture Club – Karma Chameleon (1983)
Hamnade i en svacka idag. Vet inte varför. Visserligen vaknade jag med förkylning, men det är inte orsaken. Känner mig bara ledsen och sorgsen. Ensam. Tom. Liten. Saknar. Något. Har tänkt en massa på hur mitt liv sett ut. Saker jag borde ha gjort men aldrig gjorde. Förlorade möjligheter. Förlorade vänner. Förlorad tid. Så mycket glädje som jag aldrig tillät mig känna. Fråga mig inte varför allt detta kom över mig idag. Fåga mig inte varför det aldrig riktigt försvinner. Jag har det bra nu. Jag borde kunna njuta av det. Vad ska göra med all den här sorgen som plötsligt bubblar upp ibland? Hur ska jag kunna bearbeta den? Önskar att jag hade ett svar på det. Istället sitter jag här och låter den skölja över mig i ojämna vågor, lyssnar på musik och funderar. På sätt och vis är det ganska skönt att bara låta tårarna komma så här, i den takt de själva vill. Men det vore ännu skönare om de kunde ta slut någon gång… Åh, ja, vad det vore skönt.
I’ve been tagged by Jojo and will follow the rules:
1. Link to your tagger and post these rules on your blog.
2. Share 5 facts about yourself on your blog, some random, some weird.
3. Tag 5 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blogs.
4. Let them know they are tagged by leaving a comment on their blog.
OK, here goes:
I was born six weeks early and had to spend my first few weeks in life in an incubator
getting food through a tube – a tube which I’m told that I repeatedly snatched out of my nose.
When I was eight I was featured on TV in Japan in a documentary about kids whose parents had joint custody after a divorce. (This was a completely new concept over there in the 80’s).
I bred ferrets for a few years, and as soon as my life is fit for a pet
again I’ll get another one. They are so cool!
I have been allergic to all fresh fruits and vegetables since I was thirteen. I can, however,
eat them if they’ve been cooked. My doctors are baffled by this mysterious
allergy (and my relatives never seem to be able remember it).
I stopped to grow when I was thirteen, and will never be taller than 150 cm.
And now it’s my turn to tag: fafner and Per win the draw this time
machwI’ och jag är och hälsar på hos mor i förorten där jag är uppväxt. Det känns alltid lite konstigt att komma hit och veta att det är här jag bott under så stor del av mitt liv. Det borde ju vara väldigt hemtamt här. Ändå känner jag mig alltid som något av en främling. Så mycket har förändrats, och en del kommer alltid att vara detsamma. Förmodligen är det jag som förändrats mest.
Här är några bilder från den närmaste omgivningen och dagens intryck.
***
machwI’ and I am visiting mother in the suburb where I was raised. It’s always a bit weird coming here knowing that I lived here for so many years. I should feel at home, but still I feel like a stranger. So much have changed, and some things will always be the same. I suppose it is me who have changed the most.
Here are some photos of the immediate surroundings and today’s impressions.
För alla er som andlöst väntat på den spännande fortsättningen på min Jämtlandssemester… Här kommer den!!!! 
Dag 4
Det finns en sak som jag bara måste göra när jag är i Jämtland, och det är att fika hos Wikners i Persåsen. När jag var liten var detta ett gulligt litet fik med tillhörande butik där Leif Wikner sålde sina möbler av blåträ. Sedan dess har det växt till ett stort komplex med hotell och restaurang, utställningslokaler mm. Inte längre lika mysigt alltså, men som sagt, ett stående inslag i min sommar, och denna dag blev det av. machwI’ provsatt den ståtliga kungatronen av trä:
Efter en tur till mataffären, biblioteket och sopstationen var vi hemma igen. Jag passade på att sticka klart min halsduk som jag hållit på med under våren (bäst att vara ute i god tid)
Dag 5
Idag tog min pollenallergi överhanden och jag blev tvungen att åka till Apoteket för att skaffa nässpray. Enbart allergitabletterna räckte inte =/
Efter uträttat ärende gick anwyliaiden, machwI’ och jag till A för att se om han var hemma. Dessvärre var han inte det, så machwI’ fick vänta någon dag till med att leka med sin kompis. Istället tog vi en tur till vattenfallet i byn och jag passade på att fota lite mera. Här är den nybyggda laxtrappan:
machwI’ hittade vinbär:
Och anwyliaiden blev tagen på bar gärning under en av sina upptäcktsfärder:
Dag 6
Efter en lång slö förmiddag med olika planer fram & tillbaka bestämde vi till slut att machwI’, anwyliaiden och jag skulle åka in till Östersund och gå en tur på Jamtli. machwI’ längtade efter att få åka i storsjöodjursrutschbanan. Vädret var perfekt: soligt men inte för varmt. Efter några turer i storsjöodjurets mage gick vi utomhus och såg alla de gamla byggnaderna och miljöerna som finns där. I år hade de dessutom ett semestertema, så machwI’ och anwyliaiden passade på att slappa lite på beachen…
Dag 7
Idag var det lika soligt som igår, men fortfarande inte för varmt. Dags för machwI’ att öva lite på att cykla. Med gemensamma krafter (blandat med lite frustration och en del envishet) tog vi oss (anwyliaiden, machwI’ och jag) hem till A, och idag var han hemma så att de kunde leka. machwI’ fick också äntligen sin efterlängtade födelsedagspresent. Det blev en framtids-Robin och en Batman-studsboll. Kunde inte blivit bättre!!!
Såg denna söta hund, och var tvungen att föreviga den. Det är inte bara vi människor som tycker om en svalkande glass i sommarsolen:
På kvällen blev vi uppringda av grannen som sa att vi måste komma ut och beskåda ett ovanligt fenomen på himlen. Naturligtvis sprang vi ut så fort vi kunde. Detta fick vi se:
Efter denna spännande tillställning passade det bra med lite kortspel mellan anwyliaiden, mig och min far. Jag har verkligen inte tur i spel, men lika glad är jag för det vet vi ju vad det betyder
När jag var tonåring var Boy George länge en av mina absoluta musikfavoriter. Naturligtvis var det efter Culture Clubs storhetstid, så jag var rätt ensam om att tycka om honom just då (Story of my Life…). Hur som helst, ränderna går aldrig riktigt ur och fortfarande försöker jag hålla mig någorlunda á jour med vad Pojken gör nuförtiden. Således hade jag väntat länge på att få tag på hans andra självbiografi ”Straight” (fortsättningen på ”Take it Like a Man” (1995) när den äntligen kom ut efter flera års försening. Nu har jag dessutom haft tid att börja läsa den. Mycket i den är väldigt intressant och speglar min bild av Pojken ganska mycket. Senare halvan av boken handlar mycket om hans musikal ”Taboo”, som spelats både i London och på Broadway, och som jag är väldigt ledsen över att jag inte fick tillfälle att se. Eftersom jag inte sett den, och heller inte var engagerad i den New Romantic-scen som den utspelas i (jag blev synthare först runt 1990, när de flesta trodde att synthen var död. Ser ni vad jag menar?) kändes det som att jag missade mycket av poängerna, vilket var tråkigt. Dock fick jag genom boken veta att ”Taboo” fanns inspelad på dvd. YAY! Så fram med äpplet och googla på fenomenet. Inom ett par minuter hade jag beställt dvd:n från Amazon i Storbritannien, och sedan dröjde det bara 4 arbetsdagar tills den landade i min brevlåda. Fantastiskt! Så nu har jag att njuta av; 3 dvd-skivor med hela musikalen (med Boy George själv i rollen som Leigh Bowery), intervjuer, live-uppträdanden m.m.
***
When I was a teenager Boy George was a musical favourite of mine for a long time. Of course, this was after Culture Club had its golden days, so I was pretty alone in being a fan of him at that time (Story of my Life…). However, it’s hard to break old habits and I still try to keep track of what the Boy is up to these days. Therefore I had waited a long time for his second autobiografy ”Straight” (the continuation of ”Take it Like a Man” (1995) when it finally was released after a couple of years’ delay. And now I’ve even had the time to read it. A lot of it is very interesting and pretty much feels like the picture I’ve got of the Boy. In the second part of the book he talks very much about his musical ”Taboo”, which has been played both in London and on Broadway, and which I’m very sad about not having been able to catch. Since I haven’t seen it, and neither was involved in the New Romantic scene in which it is set (I got involved in that scene around 1990, when most people thought it was dead. See what I mean?), it felt as if I missed a lot of what he wanted to get across, which was sad. However, through this book I found out that ”Taboo” had been released on dvd. YAY! So I used my apple to google on the phenomenon and within minutes I had it ordered from Amazon in the UK and only four workdays later it was in my mailbox. Fantastic! So now I can enjoy: 3 dvd:s with the whole musical (with Boy George himself playing the part of Leigh Bowery), interviews, live performances and more.
